Maddax

Jag är mer och mer övertygad att klockan på väggen har dött. Tiden står ju nästan stilla! Det är helt hysteriskt tråkigt att sitta och vänta på att någon annan ska göra sitt jobb för att jag ska kunna göra mitt. Extra jobbigt när jag längtar bort. Kan komma på flera tusen saker som jag skulle kunna göra istället för att sitta här och uggla. Om jag ändå fick disponera tiden lite mer som jag ville, då skulle det kunna kännas liiite bättre. Visserligen har jag väl varit ovanligt fri idag, om man bortser från det mentala repet som ligger runt halsen.

Ikväll hoppas jag på innebandy. Fast det sägs att det inte blir så mycket folk och då är det ju inte roligt att spela inte. Ska det spelas så ska det vara på stor plan, inget annat. Annars ger jag mig hellre ut och springer. Igår sprang jag faktiskt en sväng igen. Jag gjorde så som jag hade tänkt och kombinerade en kort löptur med spårläggning. Inte så dumt det inte.

Vad jag saknar min stegräknare. Fast på sätt och vis är det tur jag inte har någon längre. Skulle få väldigt ångest över de få steg som jag går under arbetstid. Men jag ska inte säga för mycket,.Det är inte helt omöjligt att jag går mer än jag tror. Det är långt till allt här och så fort det ska hämtas något så är det jag som fixar det. Det gäller ju att utnyttja all möjlighet till fysisk aktivitet. Nu tillexempel ska jag ta mitt motionskort för februari månad och gå bort till huvudkontoret med det.

/Madeleine